- Jag ville bara hälsa till er som undrar -
tomten lever fortfarande, säger Axel Kempe, 79.
- Det har alltid varit spännande att få komma in hos familjer och se glittret i barnens ögon, säger han.
Jultiden har alltid varit hektisk för Axel. Han räknar upp många olika ställen som han besökt, allt från äldreboenden, hotell, banker, missionskyrkor till företag både i
länet och utanför.
- Ibland hade jag så mycket att göra på julafton att jag inte kom hem till min egen familj förrän klockan 21. Det hände att tanken på en stand in dök upp, säger Axel och ler.
I dag har sämre syn satt stopp för tomtning, men en sväng på äldreboendet är inte helt uteslutet.
- Jag har fått en förfrågan, säger han.
För tomta det kan han.
- En gång gjorde jag en kupp. Jag jobbade som busschaufför i 45 år mellan Hammarstrand och Sundsvall, och passade på att skoja till det lite under ett pass. När chauffören som jag skulle byta med hoppade av bussen, gick jag fram med full tomteutstyrsel och sa: "Det gör väl inget om tomten tar och kör nu?" Sedan körde jag iväg med bussen ett par hundra meter och ni skulle ha sett de förskräckta minerna när jag stannade och visade upp mitt busskörkort.
- Det pratades länge om den turen, säger Axel och skrattar gott.
I början av tomtekarriären hade han ett annat skägg än det som pryder hans ansikte nu. Men en incident hos en familj gjorde att han var tvungen att köpa nytt.
- Pappan i familjen skulle hjälpa mig med julklappssäcken och samtidigt som han böjde sig ned för att plocka bland paketen tände han en cigarett.
- Vad som hände sedan förstår du nog. Mitt skägg fattade eld och jag fick springa ut och släcka det i en snödriva, berättar Axel.
En jul fick han också bevisa sin egen äkthet. Tandläkaren i Bispgården ringde till Axel och berättade att han hört att det fanns en riktig tomte i Utanede. Hans flicka var tveksam till tomten och tandläkaren behövde Axels hjälp.
- Så jag gick dit och flickan satte sig i mitt knä och kände på mitt ansikte. Sedan sa hon: "Oh, det är en riktig tomte."
Axel berättar att tomteklädsel måste vara av bra kvalité.
- Hårda masker är inte så trovärdiga, utan det gäller att skaffa sig bra hår och skägg. Sedan brukar jag alltid låna lite rouge av damerna för att skapa det lite rödbrusiga i ansiktet.
Resten av Axels tomteklädsel består av en gammal gedigen militärpäls, ett par luggslitna byxor, röd toppluva och ullskor som kallas för laddor.
Familjerna han besökt har varit många under åren, men det har även funnits tid för de äldre och ensamma.
- När jag gick förbi någon gård där jag visste att det fanns ensamma brukade jag ta mig tid och knacka på och säga god jul. De tyckte att jag gav dem lite julstämning.
När Axel flyttade till Bispgården hade han en trogen kamrat med sig i flyttlasset, 16-åriga katten Olga.
- Det verkar som att hon funnit sig till rätta här, säger Axel och frågar henne:
- Olga, ska du också sitta i knäet på tomten?
Hon kurar förnöjt ihop sig på pälsen i bästa Jenny Nyström-anda.
Om några dagar är det åter dags för jul, men Axel har märkt att jultraditionerna och tomtandet förändrats under åren. Förr kunde flera tomtar samlas och tillsammans i en släde åka runt i gårdarna och dela ut paket. Den romantiska bilden hittar du inte i dagens samhälle menar Axel.
På lördag fyller han 80 år och han vill undanbe sig all uppvaktning på bästa julmanér.
- Det bästa var med ni mig kan hylla är att jag ifred får fylla, rimmar han.
• Du får ursäkta en tjatig fråga, men tomten - finns han?
- Jadu, det sägs att han kommer från Gråberget.
• Var ligger det?
- Den som det visste, säger Axel och rättar till skägget.
Axel Kempe har tomtat i 57 år och nu vill han tacka alla familjer för en härlig tid. - Julens stämning vill jag för er alla höja, med ett jättetack vill jag alla förnöja, rimmar han. Foto: Susanne Kvarnlöf
