Viltsafari och badsemester i Kenya 2010

(Följande text kommer till stora delar ur det dag-för-dag-program som Temaresor tillhandahöll samt den information som finns på Temaresors webbsida. Jag har även botaniserat på andra sidor på nätet.)

Med sina grässlätter och sitt geografiska läge till lika delar norr och söder om Ekvatorn är Kenya som ett Afrika i miniatyr.

Fyra av landets intressantaste vildmarksområden besökte vi under denna resa med olikheter beträffande både klimat och ekologiska förutsättningar. Efter safarin följde en behaglig bad- och solvecka på Mombasakusten.

Fakta Kenya

Folkmängd  c:a 40 miljoner

Landets yta 582 650 km²

Valuta  Kenyansk shilling

Religion Protestanter 38 %, katoliker 28 %, inhemska religioner 10 %, muslimer 10-20 %, övriga bl a hinduer

Språk Swahili, engelska

Klicka på bilderna för förstoring!

Torsdag den 14 januari 

Karen Blixens farm
Från filmen mitt Afrika
I verkligheten

På morgonen anlände vi, Birthe och Bent från Köpenhamn, Sirkka och Kåre från Stockholm och AnnKatrin och Alfio samt Hans och Margareta från Umeå, via Amsterdam med Kenyan Airways till Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi.  Vi skjutsades  - i behaglig högsommarvärme enligt våra mått - till Panafric Hotel inne i Nairobi, där vi träffade Anne, vår reseledare för safarin.

Där checkade vi in, vilade oss en stund och åt lunch, innan vi begav oss till den danska författarinnan Karen Blixens farm. Hennes hem är idag ett museum och visar hur hon bodde och levde. (Filmen Mitt Afrika är INTE inspelad här. Ett nytt identiskt hus byggdes upp för inspelningen – ett måste för att rymma alla filmattiraljer, människor bakom kamerorna etc.).

Sedan besökte vi Langata Giraffe Center med Rothschild Giraffe sanctuary, ett ”hem” för giraffer och vårtsvin som drivs av African Fund for Endangered Wildlife (AFEW), där vi fick tillfälle att såväl klappa som mata och pussa en mycket kärvänlig giraff.

På kvällen gemensam välkomstmiddag på hotellet.

Alla måltider under safaridelen av resan åt vi tillsammans i gruppen tillsammans med reseledaren.

Vårt första ”kryss” på checklistan blev en giraff som stod ute på ett fält i närheten av flygplatsen.

Li Li besöker Karen Blixens museum

Li Li är poet och översättare. Han är född i Shanghai, studerade svenska vid universitetet i Peking och kom till Sverige som utbytesstudent. Hans senaste diktsamling har titeln "Ursprunget". Han har även översatt Tomas Tranströmers samlade verk till kinesiska.

Fredag den 15 januari                                                                       Reslängd ca 340 km

Samburu-byn
Djur i Sarova Shaba Lodge
	Krokodil	Varan

Inför safarin minimerade vi vår packning i mindre, mjuka väskor och lämnade kläder etc för bad/hotelldelen av resan kvar i Nairobi.

Nu startade vår safari - från det myllrande gatulivet i Nairobi till den kenyanska landsbygden.  Vi åkte norrut genom det ”vita höglandet” som är ett kuperat och naturskönt område känt för bland annat stora ananasplantager.

Här såg vi Mount Kenya, med lite snö på toppen, som med sina 5199 m ö h är Kenyas högsta berg. Strax efter staden Isiolo i centrala Kenya, börjar den omskakande Kenyan-Ethiopian Highway där vägarbete pågår. Denna huvudväg A2 ska läggas om hela sträckan mellan Isiolo och den etiopiska gränsen längst i norr.

Under eftermiddagen nådde vi Shaba National Reserve och den charmiga Sarova Shaba Lodge vid floden Ewaso Ngiro, där vi bodde i två nätter. Efter en sen lunch i den högt belägna restaurangen fick vi möjlighet att slappa lite och ta ett dopp i poolen. På eftermiddagen besökte vi en Samburu-by som ligger i området.  Samburustammen är nära besläktad med massajerna. De lever på samma traditionella sätt i sina manyattan (hyddor byggda av kospillning) med sin boskap.

Lördag den 16 januari                                      Reslängd ca 70 km

Gemsbock	Giraffantilop	Grant's gazell	Grevy's zebra	Blå pärlhöna
Höna 2	Krontrana	Impala	Elefant	Giraff
Red billed Hornbill	Markatta	Afrikansk fiskörn

Tidigt uppe för vår första game drive (= djurskådningstur)  – vi fyra från Umeå i en buss med chaufför Bernard och de övriga fyra i sällskapet i en annan buss med chaufför Amos. Anne, reseledaren, alternerade mellan bussarna. Vi åkte till grannområdet Buffalo Springs & Samburu National Reserve.

Åter till lodgen för lunch. Efter varje game drive hade vi en kort samling , då  vi under ledning av Anne sammanfattade våra intryck,

En stund vid poolen hann vi också med innan vi genomförde eftermiddagens game drive i Shaba National Reserve. – ett av landets mest natursköna reservat. Många filmer har spelats in i detta område. 

Söndag den 17 januari                                                                          Reslängd ca 200 km

Solnedgång	Waterbuck	Vattenbuffel
Skator	Klippduva	Vattenbufflar

Upp tidigt och i väg från Shaba mot Mont Kenyas sluttningar och Nyeri. Under en paus i resan dracks det kamelmjölk. Vi åt en härlig lunch på det eleganta hotellet Outspan som ligger i ett av de äldsta kaffeområdena i Kenya. Hotellet har fortfarande en viktoriansk atmosfär. Prinsessan Elisabeth och hennes make prins Philip bodde där 1952 och bevittnade då ett blodigt drama i i hotellets pool – en envig mellan två vattenbockar, som hon sägs ha förevigat med sin kamera, - allt enligt en minnestavla i ett av hotellets samlingsrum.

Där minimerade vi vår packning ytterligare till en övernattningsväska och åkte sedan med en större buss tillsammans med andra safariresenärer mot bergområdet Aberdare och till den välkända Treetops Lodge. Vi gjorde en spektakulär vandring från bussen mot hotellet bl a mot en mindre buffelhjord, som dock vek undan .  Hotellet är byggt på pålar vid ett vattenhål dit djuren kommer under hela dygnet. Här sitter man på terrasser ca 15 meter ovanför marken och tittar ned på djuren . Att sitta där i skymningen/natten och se djuren komma fram ur vegetationen var en upplevelse.

Hit färdades även Elisabeth då 1952 och här befann hon sig, när hon fick budet att hennes far George V avlidit och att hon följaktligen blivit drottning över det då stora brittiska imperiet.

Till skillnad mot majoriteten av Kenyas nationalparker består Alvedare mer av skog än savann, så på grund av den relativt täta skogen görs den bästa skådningen just från lodgens utsiktsterass. På kvällen serverades middag vid långbord där maten tillhandahölls via en rörlig längsgående sektion i bordets mitt - intressant lösning.  På Treetops Lodge bodde vi i små rum med utsikt över djuren. Här stannade vi en natt.

Måndag den 18 januari                                                                     Reslängd  ca 110 km

Babianer	Buffel	Colobus apa	Stor och liten flamingo
Giraff	Noshörningar och bufflar
Thomson's Gazelle		Plains zebra

Åter via buss tidigt på morgon tillbaka till Outspan där vi åt frukost och hämtade upp vår safaripackning.

Vi lämnade Aberdare och åkte söderut mot Lake Nakuru. Längs resvägen såg vi förutom vandrande människor som fanns på alla våra resvägar, ett omväxlande landskap med stora kaffe- och teodlingar. Vi körde genom delar av Riftdalen (det östafrikanska gravsänkesystemet) till Nakuru National Park.  Ekvatorn korsades och vi erhöll intyg på det. Vi fick där också en demonstration av den s. k.  Corioliseffekten -  en fiktiv kraft som verkar på massor i roterande system. (Anm: En vanligt förekommande myt - så vanlig att den brukar läras ut i klassrum - är att Corioliskraften får utrinnande vatten i badkar och handfat att rotera, och att det då skulle rotera åt olika håll på norra och södra halvklotet. Även om det stämmer i princip, är corioliskraften alldeles för svag för att ha någon påverkan på så små system. Det är slumpen och främst kärlets form som avgör vattnets rotationsriktning.).

Vi bodde bra på lodgen Sarova Lion Hill Game Lodge - vår bungalow benämndes Baobab - . På eftermiddagens game drive åkte vi till sodasjön Lake Nakuru och fick se rosafärgade flamingos – såväl stora som små. I dessa trakter färdades vi i stora områden med starrgräs, sumpmark och grässlätter, men såg även klippiga berg och akacieskogar.

Tisdag den 19 januari                                                                           Reslängd 320 km

Lejon bildspel	Masajer bildspel	Maraboustork	Struts
Elefanter	Lejon

En långresedag – Tidigt upp och iväg mot Masai Mara National Reserve och Sarova Mara Game Camp som dagens slutdestination. Färden gick genom de oändliga grässavannerna i Masai Mara på i det närmste obefintliga vägar, den allra vilttätaste av Kenyas naturreservat. Området är indelat i två stora områden, ett på nära 600 kvkm, vilket betraktas som själva djurreservatet, och ytterligare ett på 1,200 kvkm, där masaierna lever i enlighet med sina gamla traditioner tillsammans med sina hjordar av nötkreatur.

Vi besökte en massajby på vägen ut till campen.

Massajerna, ett av Kenyas drygt fyrtio folkslag, är delvis nomader, ett herde- och krigarfolk, som etablerade sig i denna region under 1700-talets början. De flesta massajer talar maa som modersmål. I Kenya och Tanzania finns sammanlagt närmare en miljon masaier.  Massajerna har av tradition varit monoteister, med en egen gud kallad Engai eller Enkai. I dag är många massajer kristna eller muslimer. Boskapsskötsel är stommen i massajernas ekonomi och kultur. Deras viktigaste föda är mjölk, kött och blod som de får av sina djur. Däremot jagar eller äter man inte vilt. Deras traditionella klädsel finns i flera former och varianter. Röda tyger är vanliga.

Massajerna var tidigare alla nomader, som följde boskapen.  Men en del massajer började har nu börjat slå sig ner och bli bofasta. Anledningen är att marken, som massajerna anser är allas, till stora delar upplåts av myndigheterna till privatpersoner och företag. Allt mer mark hägnas in och därmed krymper utrymmet och betesmarkerna för massajernas boskap. Den extrema torkan gör situationen än värre och i ren desperation har massajerna börjat driva boskapen in i städerna, så att djuren kan äta utefter vägkanterna. Det är ett riskfyllt företag. Boskapen blir bortkörd och det är svårt att hitta mat och vatten åt djuren.

 Det traditionella massajsamhället i korthet: Högst upp i massajstrukturen är det en åldershierarki med den äldste som hövding. De äldstes råd tar alla viktiga beslut för gruppen såsom exempelvis omskärelseprocessen, som är pojkarnas krigarexamen. De äldste är oftast make, fader, farfar, gammelfarfar och mer till majoriteten av de 50-60 som bor i varje by som kallas kraal.
Strax under de äldste i rangskalan finns ol moranis, krigarna. Deras omskärelseceremoni, eunoto, är den allra viktigaste händelsen i massajkulturen. Efter den blodiga processen flyttar alla krigare tillsammans till en egen by där de dansar och tänker ut hur de skall bevisa sitt mod för omgivningen.
Krigarna är den gamla stamkulturens kommandogrupper. De som omringar ett lejon på plundringståg, kastar sig över det, genomborrar det med spjut och visar stor personlighet oräddhet. Samtidigt som de är modiga är dessa krigare ofta vackra med smidiga och muskulösa kroppar. De lever ett oberoende nomadliv utan en massa tyngande ägodelar, de har sexuell frihet, årskullskamraternas vänskap är unik: ett brödraskap mellan samtidigt omskurna som är oupplösligt och saknar gränser.
En krigare kan ha sexuellt umgänge med vem som helst av årskullsbrödernas hustrur, hon gifter sig med en hel årskull! Svartsjuka mellan bröder är otillåten. I likhet med andra män gör de inte mycket. De har för det mesta ett enkelt liv sittande under ett träds skugga diskuterandes sin boskap, torkan, hotet från vilda djur och myndigheter. Krigare är de i en åtta år tills de blir invalda i de äldstas råd. Då upphör deras krigarliv och de kan gifta sig och påbörja familj.
I det slutna massajska samhället räknas förmögenhet fortfarande i antal kreatur, sedan i antal hustrur och barn och därefter i andra husdjur. Pengar är av mindre betydelse. Likaså kvinnan. Det är männen som tar alla viktiga beslut och som styr. Kvinnan fungerar som en barnafödande och hårt arbetande serviceenhet. De är först upp på morgonen. Sedan är deras dag en lång räcka arbeten.
Massajerna har ett fritt sexliv och en kvinna får sova och skaffa barn med vilken som helst ur gruppen av krigare som hennes man tillhör, men även om hon blir med barn med en älskare så tillhör barnet hennes make och behandlas som hans son eller dotter.

Det är kreaturen som är det viktigaste i massajkulturen. Djuren är deras rikedom. Sysslan att herda, vakta och se efter dem är ofta barnens uppgift. Dessa barn lever långa perioder ensamma ute på den viltrika savannen med sina kreatur som de föser mellan olika vattenkällor. Samtidigt lär de känna sitt land, jorden och gräset, dess årstidsväxlingar och humör. De lär sig leva i harmoni med naturen. Men den stora frågan är hur blir det med morgondagens massajer??
Och så finns det ju idag ett ganska stort antal massajer som tagit steget ur massaj-kulturen in i den moderna världen. En ny kultur som sakta äter upp massajkulturen. I vissa delar lever massajer som de flesta afrikaner, odlar, äter majs och bor i hus eller studerar på universitet eller är politiker. (Källa: Mikael Strandberg På cykel genom Afrika, 1991 www.massaj.nu/kultur.htm )

Vi kom till Sarova Masai Mara Camp, där vi bodde i stationära, eleganta ”tält” med hög standard som egen toa förstås och kaklat duschrum t ex, På kvällen när det blev lite kyligare i tältet fick vi värmekrus i sängarna. Efter lunch hade vi möjlighet till ett dopp i poolen innan vi gav oss ut på eftermiddagens djurskådningstur, då vi bl a fick se många, många lejon och giraffer. 

Onsdag den 20 januari                                                                       Reslängd ca 100 km

Elefant	Dic dic	Giraff	Flodhäst
Leopard	Gnu	Gepard bildspel	Impala
Nilgäss	Southern ground hornbill	Sparv?

Vi åkte iväg på morgonen till Marafloden, nära gränsen till Tanzania – ja, vi klev t o m över gränsen.  Där såg vi bl a flodhästar, som mådde gott i vattnet.

Tillbaka till lodgen för lunch och sedan åkte vi ut på safarins sista game drive. Dagens höjdpunkt: Att få se två geparder, troligtvis en mamma och ett barn , kalasa på en nyligen infångad impala (mellanstor afrikansk antilop).  Våra förhoppningar inför resan blev inte grusade. Visserligen sov leoparden, där den ”hängde” i trädet, men vi kunde somna med ”the big five” på näthinnan denna kväll!

Torsdag den 21 januari                                                                      Reslängd ca 280 km

På morgonen lämnade vi Masai Mara och åkte tillbaka genom masaiernas betesmarker till Nairobi. Denna spännande och innehållsrika vecka avslutades med lunch på restaurant Carnivore, en av Nairobis mest kända restauranger. Grillat kött av alla di sorter – allt tillagat på spett över öppen eld.

Efter lunch åkte vi till flygplatsen för ca en timmes flygning till Mombasa. Via en färja ,som det tog viss tid att komma på,  åkte vi vidare till hotellet i Ukunda, Diani Beach, en timmes körning eller 38 km söder om Mombasa. Ett all inclusive hotell som klassas bland de bästa på Mombasakusten.

Fredag 22 januari - Onsdag 27 januari

Bildspel från hotellet	Bildspel från Mombasa	Mama Mia i Afrikansk tappning

Trevligt hotell Baobab Beach Resort – vi bodde alla samlade på hotellets tredje våning Rummet var stort och fräscht med fungerande luftkonditionering. Maten var god, snyggt upplagd och riklig i hotellets huvudrestaurang. Fantastiskt trevligt med dessa 7-8 kockar alltid beredda vid sina olika stationer att á la minute färdigställa fisk, fågel, kött, pastarätter, potatisvarianter, pannkaka, omelett, naanbröd eller någon smarrig efterrätt. Dessertborden var förödande kaloristinna och fruktutbudet härligt. Det lokala vinet och den öl som serverades  - helt OK.

På kvällarna uppförde hotellets underhållningsgrupp olika shower (de dansade, utförde akrobatiska konster och mimade till känd musik)   bl a  Mama Mia, som blev mycket uppskattat inte minst av oss patriotiska svenskar, förstås..

Sol och bad hela dagarna – en välbehövlig avslappningsperiod efter vårt myckna resande och skumpande på gropiga vägar förra veckan.  Havet, Indiska Oceanen, var  ljuvligt varmt att bada i, kring +28 C, gissar vi. Sandstranden var vit och sanden så tätpackad att man lätt kunde promenera på den. Ebb och flod gjorde stranden som ny från dag till dag.

Av förklarliga skäl, ca +30C grader och sol, sökte vi oss oftast till skuggan under ett träd på gräsmattan nedanför hotellet mot havet, men det var inte helt bekymmersfritt. Risken fanns alltid att en kokosnöt skulle rasa ner i huvudet på en.  Eller så kunde någon av alla de markattor och babianer som fanns där uppe i träden, kasta/släppa ner kärnor och rester från de frukter de käkat på. Det hände!

Intressant var det att liggandes på en solbädd, tydligt känna vinddraget från och höra trampet av två halvstora babianer som snabbt passerade tätt, tätt intill mig eller att en svartvit guereza ( trädlevande långhårig apa), ja flera t.o.m., sitter i trädet rakt ovanför en.

Nu vet vi att apor ÄLSKAR bananer – för en banan kunde de göra allt från att blixtsnabbt ta sig in i hotellrum och hämta ut bytet till att helt sonika snappa bananer direkt ur handen på oss förvånade turister.

Dagarna förflöt. Vi deltog i vattengympa i poolen, flanerade på stranden, läste pocketböcker, löste sudokun och korsord, tog massage, klippte håret, handlade i shopen, badade och solade.

(Tyvärr drabbades några av oss av magproblem - Mombasa Express - trodde kyparna, medan vi nog var mer inne på att malariaprofylaxet Malarone var boven.)   

Tisdagen den 26 januari åkte vi på morgonen på en halvdagstur till Mombasa, den största staden i östra Kenya och med den största hamnen i östra Afrika. Vi fick höra om den anrika handelsstaden från 800-talet och vi besökte Fort Jesus, den stora hamnentrén byggd i korall som delvis förstördes i början av 1500- talet, men som återuppbyggdes av portugiserna 1593 och vi besökte hamnen, såg hur båtar lastades med hjälp av mycket mankraft och vi promenerade även genom delar av Old Town. Resan omfattade också ett besök på ett hantverkskooperativ och ett ställe för smycketillverkning.

Sista dagen, onsdag 27/1, åkte vi med Pollmanns från hotellet vid 13.30-tiden, flög sedan inrikes från Mombasa till Nairobi och vidare från Nairobi till Amsterdam, denna gång med KLM och landade enligt tidtabell i ett snöigt Stockholm.  Tyvärr kom alla väskor inte med på flyget från Amsterdam, men de anlände med nästa flight bara två timmar senare, så vi hade dem med, när vi så småningom bordade Umeåplanet för den allra sista etappen av vår mycket trevliga resa till Kenya i januari år 2010!

Tack för trevligt ressällskap!

Margareta & Hasse

Lästips (som jag inte läst själv) : Corinne Hofmans böcker

·        Den vita massajen 2000

·        Den vita massajens dotter 2004

·        Resan tillbaka till den vita massajen 2006

Vill ni fördjupa era kunskaper i sådant som rör safari, djur, natur, lodger m m i Kenya eller Tanzania rekommenderar jag den utmärkta webbsidan http://www.savannen.com .