Åke Grönberg

Karl Åke Edvard Grönberg, född 26 mars 1914 i Stockholm, död 15 september 1969 i Stockholm, var en svensk regissör, skådespelare och sångare. Under åren 1941-1946 var han gift med skådespelerskan Rut Holm.

Åke Grönberg medverkade i ca 90 filmer, oftast i lättsamma lustspel. Han filmdebuterade 1936 i Anders Henriksons 65, 66 och jag som följdes av Klart till drabbning, Bara en trumpetare, Hennes lilla majestät och Söderpojkar m.fl. Många minns honom säkert som den godhjärtade luffaren Paradis-Oskar i den första filmversionen av Astrid Lindgrens Luffaren och Rasmus 1955.

Grönberg skivdebuterade 1936 och sjöng in mängder av grammofonskivor, till hans största skivframgångar hör Gungeligung och Den gamla dansbanan. Han framträdde i revyer på Odeonteatern och Södran i Stockholm. Han gestaltade titelrollen i farsen Charleys Tant på Folkan 1954 och spelade i Povel Ramels revy Ryck mig i snöret 1964. På Stora teatern i Göteborg gjorde han succé i rollen som Joe i musikalen Teaterbåten där han sjöng Ol man river. Åke Grönberg var med i TV-underhållningen Estrad i slutet av 1960-talet där han bl.a. medverkade i den klassiska sketchen "Skattkammarön", där han fick ropa den odödliga repliken: "Vem fan är Nisse Hult?"

Under senare delen av sin karriär fick han göra mer seriösa roller. Han var engagerad vid Dramaten och Stockholms stadsteater. Han gjorde cirkusdirektören i Ingmar Bergmans film Gycklarnas afton 1953 och var med i TV-serien Bombi Bitt och jag 1968.