Brita Borg

Brita Kerstin Gunvor Borg, född 10 juni 1926 i Stockholm. Sångerska, skådespelerska och revyartist.

Brita föddes på Södermalm i Stockholm och började sin karriär i den Söderbaserade revygruppen Vårat gäng efter att ha vunnit en sångtävling som Vecko-Revyn ordnade 1943. 1945 bildade hon sångkvartetten Flickery Flies med Allan Johansson, som hon sedan gifte sig med. 1947 började hennes långa samarbete med Povel Ramel. Hon medverkade i hans radioprogram Fyra kring en flygel och var primadonna i åtskilliga Knäppupp-revyer 1952-1962.

Till hennes mest legendariska sångnummer hör Fat Mammy Brown, där hon svartsminkad och fetvadderad spelade amerikansk jazz-/gospelsångerska, tangon Banne mej från revymusikalen Funny Boy, där hon var den förföriska zigenarflickan Zamora, och Ulliga krulliga gubbar, en satirisk dixielandvisa om hur modernt det hade blivit att gå med skägg (tre år innan Skäggen kom på tv). När Hasseåtage skrev för Knäppupp gav de henne sånger som Alla kan ju inte älska alla här i världen, Aldrig har jag sett en rak banana och Du är min tekopp. 1962 nådde hon sin höjdpunkt som revyartist med numret Die Borg, där Ramel lät henne parodiera svenska sångerskor som gjorde karriär på tyska ("Auf den deutsche Marknad eingeställt ist die Borg ... machen Cha-Cha-Cha mit meine Häck").

Från 1964 blev det flera revysäsonger hos Hagge Geigert i Uddevalla och Göteborg och en sejour på Folkan hos Kar de Mumma. På 1970-talet flyttade hon till Arvidsjaur med sin nye man, polisen Stig Salomonsson, och har sedan dess varit mest verksam som skådespelerska, oftast för Riksteatern. Hon spelade i musikalen Call Me Madam 1967 och gjorde 1973 en strålande insats som naturbarnet Annie Oakley i musikalen Annie get your gun. Sedan har hon turnerat med Riksteatern i uppsättningar som Christina Alexandra, Spelman på taket, Ramel riket runt och Tolvskillingsoperan. Hennes största dramatiska roll var nog titelrollen mot Halvar Björk i tv-pjäsen Polskan och puckelryggen av Richard Hobert 1983.

På 1950-talet var Brita Borg en svensk schlagerdrottning. Med sin mörka, kraftfulla röst, musikaliska säkerhet och omsorgsfulla textning är hon en länk mellan Zarah Leander och Anita Lindblom. Hon gjorde många skivinspelningar, först för Sonora, sedan för Knäppupp. 1959 beslöts det att vilken låt som än vann i Melodifestivalen skulle hon få åka till Cannes och sjunga den i finalen. Det blev Augustin. 1960 hade hon roligt som Hasse Alfredsons duettpartner i de komiska Oj då kära nån och Märta Melin och Ture Tyrén och fick äran att sjunga duett med Evert Taube i två inspelningar av Invitation till Guatemala och Mary Strand. 1961 gjordes en LP-skiva där hon tolkade Århundradets melodier - bl.a. Hässelbysteppen, Min soldat, Sjösala vals. Hennes genre var traditionell schlager, med den för tiden vanliga dragningen åt det italienska (La strada dell'amore, Ciao ciao Bambina). Hon försökte sig på modernare tongångar i Frankenstein rock 1957 men blev väl så småningom omsprungen av yngre, sexigare men mindre röststarka sångerskor. Stikkan Anderson och Björn & Benny gav henne en sista hit med låten Ljuva sextital, som hon låg på Svensktoppen med i 20 veckor 1969.

Borg var musikalisk, humoristisk och skötsam men blev skådespelerska i stället för schlagerstjärna. I motsats till andra gamla schlagerstjärnor har hon inte som trion Hanson, Carson och Malmkvist gjort comeback i stor stil eller som Leander och Lindblom fått sina schlagerinspelningar nyutgivna på samlingsalbum och CD. Hon har knappast ens, som Git Gay, blivit camp eller en gayikon, kanske för att hon som revyprimadonna redan från början var självironisk. De självironiska förtecknen kvarstod när Vårat gäng gjorde comeback på 1980-talet och hon fick presentera sig som En något överårig tonårsidol, liksom i jubileumsknäppuppen Knäpp igen 1992, då hon sjöng Vi sätter P för primadonnan.