 |
 |
Charlie Norman
|
|
Charlie Norman, eg. Karl Erik Albert Norman, född 4 oktober 1920 i Ludvika,
Dalarna, död 12 augusti 2005 på Danderyds sjukhus, Danderyd, Stockholms län, var
en svensk pianist och artist, framförallt känd för sin boogie woogie.
Charlie Norman lockades tidigt av musiken. Han spelade trumpet i skolorkestern
och tog pianolektioner. Hans föräldrar ville inte att han skulle satsa på en
musikerkarriär utan såg till att han valde ett ordentligt yrke, han började
arbeta som svarvare vid ASEA. På fritiden spelade han piano i en egen
dansorkester.
Vid en orkestertävling i Borlänge 1937 blev Charlie upptäckt som pianist och
inledde på midsommarafton samma år sin professionella karriär med Sven Fors
orkester på Societetsrestaurangen i Varberg. Sedan följde engagemang hos
orkesterledare som Sune Lundwall, Håkan von Eichwald och Seymour Österwall.
Charlie drabbades av tbc och hamnade på sjukhus 1942 under en längre tid. Det
var nu som han började skriva grammofonarrangemang, samtidigt utarbetade han en
korrespondenskurs i arrangemang för dansorkestrar.
Redan i början av 1940-talet spelade han boogie woogie, en musikgenre som blev
hans signum. Charlies boogie blev en succé när den gavs ut på grammofonskiva
1942.
Han hamnade han i rejält blåsväder 1949 när han arrangerade om Edward Griegs
klassiska Anitras dans till Anitras
Dance Boogie. Det blev ett ramaskri från Grieg-stiftelsen i Norge och
skivbolaget Metronome blev tvungen att dra in den återstående upplagan. Men då
hade skivan redan sålts i 10 000 exemplar. Den kolossalt svängiga Anitras Dance
Boogie kom sedan att bli en av de mest önskade melodierna i Charlies repertoar.
Under 1940-talet gjorde han flera framträdanden utomlands. Han gjorde sin
TV-debut i Paris 1947, ett program där även världsstjärnan Edith Piaf
medverkade. 1949 bildade han en orkester för att underhålla amerikanska
militärer på Officers Club i Frankfurt.
År 1951 startade han en trio tillsammans med Rolf Berg och Hasse Burman och
började göra scenshower på olika estrader. Han gjorde många
grammofoninspelningar, bland annat landsplågan Käre John med Alice Babs som blev
Sveriges första guldskiva. Samarbetet med Alice blev mycket lyckosamt och varade
under många år. På 1990-talet lyckades Charlie övertala Alice att göra comeback
efter många tysta år i Spanien.
Under 1950-talet nådde Charlie ut till den stora publiken genom radion. Han
gjorde den populära radioserien Nattugglan som följdes av Charlie Norman Show
och Charlie i skolan. Han medverkade i Dagens revy tillsammans med Gösta
Bernhard, Sickan Carlsson och Stig Järrel. I TV medverkade han bland annat i
barn och familjeprogrammet Småstad.
Han har även skrivit en hel del filmmusik, både till reklamfilmer och långfilmer
som Kastrullresan, Som man bäddar... och Farlig frihet. Han skrev musiken till
den amerikanska TV-serien Foreign Intrigue som spelades in i Sverige på
50-talet.
Charlie blev en verkligt folkkär musikant. Han var en entertainer av klass, inte
bara pianist utan även en stor humorist. Han jämfördes ofta med Victor Borge.
Till sina shower skrev han det mesta textmaterialet själv, han kunde konsten att
få publiken att skratta.
Under 1970 och 1980-talen spelade han tillsammans med sonen Lennie Norman och
Ronnie Gardiner, bland annat tio vintrar på Kanarieöarna där de underhöll
svenska turister. Han gjorde krogshower på Berns och Bacchi Wapen i Stockholm,
på Restaurang Trägårn i Göteborg och Kronprinsen i Malmö.
De sista åren spelade han ofta tillsammans med Robert Wells som själv hade
Charlie som förebild.
Charlie tilldelades SKAP-stipendiet 1966 och blev 1993 års Fred
Winter-stipendiat. År 1997 fick han mottaga Lisebergsapplåden.